Alla samlas i cirkel, jag, personal och ca 30 barn…

A: – Har ni märkt att något är lite annorlunda idag?

B: – Ja… jag har ont i fingret idag!

A: – Aj då. Men jag tänker på att det har hänt nåt med tiden… Någon som vet?

B: – Ja! Man får gå upp tidigare!

B: – Och gå och lägga sig – en hel TIMME senare!

A: – Precis! Men vet ni vad vi ska göra nu? Vi ska sjunga lite! (sjunger några sånger)

A: Har ni märkt nån skillnad igår på morgonen eller på kvällen?

B: – Det det är ljusare!

B: – På morgonen…

B: – Och på natten!

B: – Då går månen upp!

B: – Vet du… månen… den.. den är bara en del av solen…

B: – Nej, den är en egen, fast mindre!

A: – När ni börjar skolan så får ni lära er vem som har rätt! Natten ja, hörrni, vilken färg är det på himlen när månen har gått upp?

B: – Svart!

A: – Kan ni säga några saker som är svarta?

B: – Byxor

B: – En katt som är svart

B: – Hår

B: – En spindel

B: – Din tröja!

A: – Vad många saker ni kom på! Byxor, katt, spindel, min tröja.. Tänk er att det är natt och helt svart på himlen. Och att i den svarta natten så finns det en grotta som det är jättemörk, helt svart, och i den svarta grottan så finns det en svart spindel! Tror ni att nån kan se den?

Alla barn: – Nää

A: – Men jag vet nån som kan det. Ska jag berätta vem?

Alla barn: *nickar*

A: – Gud! Och inte bara den svarta spindeln i den svarta grottan i den svarta natten, utan alla andra spindlar, och myror, och fröknar och…

B: – Jultomten kan se alla barn! Om dom har varit snälla och får paket eller om dom varit elaka.
A: – Och det ser Gud också.

B: – Vet du, man kan se spindeln om man har ficklampa!

A: – Jag har med mig en grej som jag ska visa er…. det är ett tyg som är svart och mörkt som himlen på natten (tar fram tyget). Och nu ska ni få gömma er under det, så ska vi se om fröknarna och jag kan hitta er sen (alla barnen kryper under duken, som hålls upp av fröknarna, och duken sänks. Barnen skriker när vi höjer upp duken och alla får statiskt hår…).

A: – Så, nu blev det morgon! Nu försvann natten! Och vet ni, när ni var under tyget och fröknarna och jag inte såg er, så gjorde Gud det fortfarande!

B: – Det var alldeles svart där, fast jag kunde faktiskt se litegrann

B: – A, lite grann såg man faktiskt.

B: – Fast det fanns inga stjärnor!

A: – Kan ni nån sång om stjärnor?

B: – Aaa, blinka lilla stjärna!

A: – Då tycker jag vi sjunger den! (vi sjunger den och sedan Guds som haver).

A: – Nu är samlingen slut! Tack för att jag fick komma hit till er idag, det är kul att träffa er allihop.

I Jesaja 28:23-29 (Bibel 2000):

Liknelse från bondens liv
Vänd er hit och hör när jag talar, lyssna, hör mina ord!
Bereder bonden ständigt sin åker,
plöjer och harvar han bara?
Sår han inte när han fått marken jämn?
Han sprider svartkummin, strör ut spiskummin,
sår vete och hirs, korn och emmer.
Hans Gud lär honom rätta sättet,
det är han som vägleder honom.
Ingen tröskar svartkummin med släde
eller spiskummin med tröskvagn.
Svartkummin klappar man ut med käppen,
spiskummin med staven.
Och brödsäden, skall den krossas?
Bonden tröskar den inte i det oändliga,
låter inte vagnshjulen rulla över den,
krossar inte den utbredda säden.
Även detta kommer från Herren Sebaot.
Underbara är hans beslut,
stor hans visdom.

Texten talar om vikten av bondens olika sysslor i jordbruket. Plogningen, harvningen, sådden och skörden behövs alla för att arbetet ska vara till glädje och lönsamhet. Man kan inte ta bort en av de här fyra delarna. Tar du bort plogningen eller harvningen så kommer sådden bli ojämnt fördelad och skörden svår att genomföra. Tar du bort sådden så finns inget alls att skörda. Och om du plogar och harvar och sår, men aldrig skördar, då förfaller allt och dör och ditt arbete får aldrig sin lön.

Dessutom är det lika viktigt att arbetet följer årstidernas växling. Att så i juni kommer resultera i en skördning av omogen gröda. Man får inte hålla på för länge med ett och samma moment. Man får t.ex. inte fastna i att ploga eller harva, på samma sätt som man inte får mala sin skörd för mycket.

På samma sätt som det är med bondens arbete är det också med församlingsarbetet. Det innehåller olika delar som alla är viktiga. Prästens förkunnelse, söndagsskolan, veckoträffar så som barn och föräldragrupper, ungdomsgrupper, syföreningar, böneträffar, det administrativa arbetet och kontorssysslor med mera är alla viktiga delar. På samma sätt som med jordbruket måste också arbetet med dessa i en församling följa en viss växling. I församlingen ska varje termin planeras, genomföras och utvärderas. Inget sådan moment kan förbigås – om man inte planerar blir det ingen kvalitet på genomförandet, och genomför man inte vad man har planerat så blir det ju ingenting som kan ge löning. Utvärderar man inte så kan man inte heller veta om verksamheten har varit god eller mindre god, eller hur man ska göra i framtiden för att göra den ännu bättre.

Texten nämner också att det är från Gud som bonden får sin vishet. Det är från Gud som vägledningen i hans arbete kommer. Och på samma sätt fungerar det i församlingen. Det är Gud som vägleder och ger oss råd i hur vi ska arbeta för Hans rike. Låt oss därför vända oss i bön till Herren, och sedan till mötet vi har framför oss.

/Anna

Det ser ut att finnas goda möjligheter nu för tiden för vem som helst att skaffa sig en blogg hur som helst och (nästan) hur som helst styra över dess innehåll och utseende. Det sista har jag personligen inte hunnit med än. Men det kommer. Tanken för ikväll var egentligen att jag skulle ha gått och lagt mig för länge sen. Och egentligen dessför innan planerat en betraktelse inför en vardagsgudstjänst för barn som ska äga rum imorgon förmiddag. Men det var kanske dags för att göra ett undantag… sömnen får jag ta igen senare och betraktelsen är i princip redan klar i huvudet – bara inte nerskriven. Vad har jag gjort istället? Jag har läst bloggar… och ja nu är der kanske kört. Vi får se om det bara blir en fluga, eller om jag blir bloggare för lång tid framöver.

// Anna – to be continued…