Jag har varit på Kyrkklockans förskola. Där har jag hållit i en samling idag och på nytt blivit påmind om att samlingar med barn är alltid en övning i spontanitet och lyhördhet! Så här blev det ungefär den här gången på en samling då jag skulle koppla Gud till förskolans veckotema: ”natt och dag”…
Alla samlas i cirkel, jag, personal och ca 30 barn…
A: – Har ni märkt att något är lite annorlunda idag?
B: – Ja… jag har ont i fingret idag!
A: – Aj då. Men jag tänker på att det har hänt nåt med tiden… Någon som vet?
B: – Ja! Man får gå upp tidigare!
B: – Och gå och lägga sig – en hel TIMME senare!
A: – Precis! Men vet ni vad vi ska göra nu? Vi ska sjunga lite! (sjunger några sånger)
A: Har ni märkt nån skillnad igår på morgonen eller på kvällen?
B: – Det det är ljusare!
B: – På morgonen…
B: – Och på natten!
B: – Då går månen upp!
B: – Vet du… månen… den.. den är bara en del av solen…
B: – Nej, den är en egen, fast mindre!
A: – När ni börjar skolan så får ni lära er vem som har rätt! Natten ja, hörrni, vilken färg är det på himlen när månen har gått upp?
B: – Svart!
A: – Kan ni säga några saker som är svarta?
B: – Byxor
B: – En katt som är svart
B: – Hår
B: – En spindel
B: – Din tröja!
A: – Vad många saker ni kom på! Byxor, katt, spindel, min tröja.. Tänk er att det är natt och helt svart på himlen. Och att i den svarta natten så finns det en grotta som det är jättemörk, helt svart, och i den svarta grottan så finns det en svart spindel! Tror ni att nån kan se den?
Alla barn: – Nää
A: – Men jag vet nån som kan det. Ska jag berätta vem?
Alla barn: *nickar*
A: – Gud! Och inte bara den svarta spindeln i den svarta grottan i den svarta natten, utan alla andra spindlar, och myror, och fröknar och…
B: – Jultomten kan se alla barn! Om dom har varit snälla och får paket eller om dom varit elaka.
A: – Och det ser Gud också.
B: – Vet du, man kan se spindeln om man har ficklampa!
A: – Jag har med mig en grej som jag ska visa er…. det är ett tyg som är svart och mörkt som himlen på natten (tar fram tyget). Och nu ska ni få gömma er under det, så ska vi se om fröknarna och jag kan hitta er sen (alla barnen kryper under duken, som hålls upp av fröknarna, och duken sänks. Barnen skriker när vi höjer upp duken och alla får statiskt hår…).
A: – Så, nu blev det morgon! Nu försvann natten! Och vet ni, när ni var under tyget och fröknarna och jag inte såg er, så gjorde Gud det fortfarande!
B: – Det var alldeles svart där, fast jag kunde faktiskt se litegrann
B: – A, lite grann såg man faktiskt.
B: – Fast det fanns inga stjärnor!
A: – Kan ni nån sång om stjärnor?
B: – Aaa, blinka lilla stjärna!
A: – Då tycker jag vi sjunger den! (vi sjunger den och sedan Guds som haver).
A: – Nu är samlingen slut! Tack för att jag fick komma hit till er idag, det är kul att träffa er allihop.
Arkiverad under: Andakt | Lämna en kommentar »